120625.. Förlossningsberättelse.

Länge sen sist, jovisst!

Nu har iallafall lillebror kommit till världen, 120625 :) Jag förväntade mig en liten kille, som Emil var, men denna pojk var lite större.. 3708 gram och 53 cm lång! :) Pojken har nu äntligen också fått sig ett namn, Elliot var namnet :) Papprerna skickade jag in idag så nu finns det ingen återvändo, haha.

Förlossningen gick uder omständigheterna väldigt bra och väldigt fort. Here we go..

25 Juni var dagen, en Måndag. Patrik jobbade eftermiddag så han började jobba klockan 14. Emil var ledig denna dag så han var hemma med mig och hunden. Runt 12 tiden stod jag och diskade och då börjae jag känna av lite mensverk. Tänkte inte mer på det eftersom jag haft det tidigare också. Halv två åkte Patrik till jobbet och jag och Emil gick ut för en prommis med Ebba. Vi gick till Statoil där vi satt ute och åt glass och jag kände fortfarande av denna mensverk. Lite mera tillochmed, men inte så att jag trodde nånting var på gång. Jag och Emil spelade fotboll här ute på gården och då börjde mensverken göra än lite ondare. Jag trodde inte att det var på gång ännu men jag ringde iallafall farmor Anki runt 16 tiden och förvarnade henne ifall det skulle ske under natten, så att dom åtminstone skulle vara lite förberedda..

När jag ringt farmor så gick vi in och jag började känna mig lite konstig. Det var en obehaglig och konstig känsla. Gick på toaletten då det kändes som jag skulle göra nummer två. Han bara sätta mig på toaletten så klickade det till och vattnat forsade! BM hade sagt tidigare att jag hade väldigt mycket fostervatten, så om mitt vatten skulle gå så skulle jag märka det. Och ja, det märktes! Slutade aldrig att forsa :P Jahapp. Det var bara att ringa farmor igen så hon kunde komma och hämta Emil. Ringde hem Patrik också och jag tror aldrig han varit så snabb hem som då! ;)

Ringde till förlossningen och sa att vattnet hade gått. Fick då frågan om jag var säker på att det var vattnet? Oja, det var jag! Gick i duschen innan det var dags att åka in, jag ville tvätta håret för det var ju skitigt ;) Farmor, Emil och Ebba åkte hem till Mjölkudden, vi åkte till Sunderby Sjukhus. Hade en jobbig ilande smärta i svanken, men inga värkar. Kom till förlossningen runt 17 tiden och blev uppkopplad för att göra en ctg-kurva. Stod där i 40 minuter och när det väl var över så hade den inte registrerat en enda värk! Med andra ord hade jag inga värkar över huvud taget och det var bara att åka hem och se glad ut :/ Nåja.. Det var bara att gilla läget.
Men sen, sen gick det undan..
Hemma var vi igen 18.30.. Jag gick och la mig i sängen och värkarna kom. Inte bara en, flera flera stycken, till slut nästan hela tiden. Ringde in igen och sa att jag i princip ville gå på toa vid varje värk. Vi skulle komma in omågende! Sagt och gjort.. Tillbaka på förlossningen var vi klockan 20.00 och jag var då FULLT öppen?! Att det ens var möjligt? Jag trodde det var ett skämt.. från första värken till att vara fullt öppen på bara 1½ timmar? Ja, tydligen så går det också.
Men sen, sen kom shocken!
BM gjorde en vaginal undersökning och säger; Ja, här känner jag en söt liten rumpa. EN rumpa?!! Det ska ju vara ett huvud! Jamen visst, givetvis låg pojken åt helt fel håll. Panik han jag få då jag insåg att jag skulle föda ut barnet åt helt fel håll.. Har hört massa negativt och hemskt om det. Som att man spricker sönder mm.. :/ Ett snabbt ultraljud gjordes för att se hur han låg, om det ens var möjligt att få ut honom på det vanliga sättet. Och jo, det gick. Jag gjorde det. Fötterna kom först.. Måste ha sett väldigt roligt ut, haha :P Kan säga såhär.. Det gjorde absolut inget ondare att föda med fötterna först.. Det negativa var att det tog så pass mycket längre tid. Då varje krystvärk kom så¨gällde det i princip hålla tillbaka. Jag fick inte krysta med andra ord. Krystar jag för mycket så kan det slut illa och det ville vi ju såklart inte. Men ut kom han till slut. "Krystade" från att klockan var just efter 20.00, ute var han 21.39! :) Dock så var han lite medtagen efter alltihopa så han försvann direkt till avd. 56.. Efter en kvart ungefär kom dom tillbaka med honom, min fina lilla kille! :D Han hade haft problem med att andas.. Eller rättare sagt, han andades inte alls. I papprerna står det att han var blek och slapp och att han inte kunde andas vid födsel. Men efter 10 minuter kunde han andas utan hjälpmedel och tur var ju det!

Så fast att förlossningen inte alls vart som jag trodde så kunde det inte blivit så mycket bättre heller. Allting gick "jättebra" och snabbt och barnmorskorna var super! :)
Dock nu såhär i efterhand inser jag att sådana förlossningar inte alltid slutar så bra alla gånger. I vanliga fall brukar det vara 2 st BM med, en tredje brukar kallas in då det är Dags. I mitt fall så var det 3 st BM, 1 Barnläkare och 1 vanlig läkare.

Men allt slutade bra och lika glad är jag för det! :D

Kommentarer
Postat av: Marie

Alltså vilken chock att få reda på när man är fullt öppen att barnet kommer i säte, tur att allt gick bra. och vilken upplevelse! Herregud, nästa unge kommer du ju fisa ut. ;)

2012-08-01 @ 20:34:50
URL: http://rudies.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0