Och så kom domen!
Utredningen kring Emil och hans knasiga lilla kropp är "färdig". Det var precis som vi misstänkte, BarnReumatism.
I Torsdags hade vi ett läkarbesök i Sunderbyn. Under läkarbesöket var det även med, förutom våran vanliga barnläkare, en ReumatismSpecialist från Umeå. Hon kände och klämde på Emil lite här och där och efter lite frågor och lite fler konstateranden så kom dom fram till att han har BarnReumatism.
Så nu väntas en 5 veckors kortisonbehandling och sen ska vi utvärdera och se hur vi fortsättningsvis ska gå till väga. Är ju helt omöjligt att säga vad som ska göras eftersom alla barn är olika och reagerar olika på dessa behandlingar. Så vi får ta det som det kommer helt enkelt.
Kortisonbehandlingen påbörjar vi på Fredag. På Torsdag förmiddag ska vi tillbaka för att lämna blodprov och avföringsprov och då får det såklart inte finnas kortison i kroppen, just därför startar vi på Fredag. Ska bli spännande att se hur fan vi ska få i han dessa tabeletter? :/ Nåja, vi måste, så det är bara att bita ihop!
Vi ska även ge honom Laktulos varje morgon under en lång period. Det började jag med i Fredags och det är då inga som helst problem som tur är! Det är enbart väldigt sött, så han märker då ingenting när vi blandar ut det i oboyen ;) Dock så måste vi komma på ett bra svar då han Emil kommer fråga varför han får oboy varje morgon, haha :P Oboy brukar han endast få dricka på helgerna ju ;) Om han ens tänker på det? Vi lär ju märka om inte annat. Laktulos får han pga att han i princip varit förstoppad under 4 års tid. Jag har inte tänkt på det eftersom han oftast bajsar en gång per dag och han gnäller ingenting. Men eftersom han bajsor knortar istället för vanliga korvar så anses han vara förstoppad. Eller trög i magen iallafall.
Förhoppningsvis får han bättre aptit av allt detta. Ökad aptit kan vara en effekt av kortisonet sa dom, och om så är fallt blir jag bara glad eftersom han är så förjävla dålig på äta! Lillplutten som endast väger just över 15 kg och är 103 lång ;)
För att avrunda det hela så känns det förjävla skönt att han fått en "diagnos". Då vet vi! Finns ingenting värre än när man är alldeles ovetande.
